Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
husdjur, insåg hon omöjligheten af att se sitt
hopp realiseradt.
Då, för att förkorta denna långa, långa
natt — en decembernatt på gränsen af
januari — beslöt hon att framtaga sina skrifsaker
och genom själens flyttning till ett verksamt
lif söka qväfva och förskingra de små
detaljer, som ville taga hennes sinnen i beslag.
Jeanne-Sofie satte sig slutligen ned att
skrifva till Viola följande:
”Jag har icke lefvat på tre dagar.
Jo, jo, jag misstager mig.
Jag har på dessa dagar lefvat trettio
gånger tre dagar. Ty hvarje dag har haft trettio
soluppgångar, och den sista på hvar dag liar
räckt intill den första på andra dagen, så att
hvarken måne, mörker eller det minsta dunkel
kommit nära mina gudomliga solar.
Jag har mycket svårt att skrifva med
detta lörståndiga lugn, som bokstäfverna böra
ega, då de skola öfver papper, tid och rum
gå till dem, med hvilka vi vilja språka.
Lugn är jag dock, lugn som en liten
verlds-kropp, den Gud kastat ut i den omätliga
skapelsen och som blifvit förelagdt att samman
smälta med en annan verldskropp — tvänne
själar, tvänne verldar, tvänne lefvande ljus,
som skola förenas till en flamma.
Men en verldskropp, så liten den än är,
utgör en hel kraft — den får icke rubba sig
ur sin bana. om den skall hinna fram!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
