Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än öppna visirer, så att man granneligen ser
de gulnade benknotorna, hvilka fordom utgjort
ansigtet, och de djupa hålorna, der förr lyste
ögon, hvilka förvillat så mången lager tärnas
bjerta.
Men antingen kätnparne nu försofvit sig
eller ej, syntes det emellertid som om nymånen
och stjernorna denna natt icke skulle få
sällskap på sin ensliga vakt.
Och döden var här så mycket fullkomligare
som icke ett enda ljud lät höra sig och ej
ett enda träd fans, hvars sus kunde gifva en
idé om något slags lif.
Man tänkte sig tillbakaflyttad till en af
de första nätterna efter skapelsens fullbordan.
Himlens fäste stod högtidsklädt, men ett
stort svalg af ödslig rymd låg under dess
lotter.
Ve den nienniskofot, som förmätet kom
att söka sig en väg genom denna väglösa
rymd!
Ve! Ve!
Det fans dock en menniska, som ej lät
skrämma sig af något, som ej begrep ordet
fara längre, än då faran varade, och som
blindt och käckt gick emot allt, hvilket stäldc
sig i vägen för hennes fortkomst.
Ja, Jeannc-Sofie var här ute .. ute i den
stora öknen, Jeanne-Sofie, som denna gång
icke bade en mensklig och ömsint följeslagare,
utan i stället en, In ars våldsamma, råa och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
