Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
godt sällskap ... Se inte surt på mig, ora vi
träffas vid porten till himmelrike f
Han gaf hästen lösa tyglar och satte af i
galopp.
Tre gången vände han sig tillbaka.
Han såg en qvinna, som med utsträckta
armar och bönfallande åtbörder ilade efter.
Sista gången han såg sig om, dignade
qvinnan ned på knä.
Ett doft och vildt skratt blandade sina
toner med de djupa och heliga böner, hvilka
brunno på den qvarlemnades läppar.
Men hastigt reste sig Jeanne-Sofie.
Hon mindes sin första pligt, att ej
öfver-lemnade sig åt misströstan.
Helt säkert tillät Gud alla dessa pröfningar,
på det att hon måtte få bevisa sina så ofta
öfverdådigt uttalade försäkringar att hennes
kärlek var starkare än både döden och lifvet.
Hon vände åter till släden.
Men hon tordes icke bädda sig ned i höet
och somna. Då skulle måhända — hon
kastade en förfärad blick omkring sig —
var-garne, lockade af menniskolukt, uppsöka henne
eller hon under denna sömn öfvergå till den
”eviga” sömnen.
Nej, hon ville gå fram och tillbaka hela
natten, så att hon bölle blodet varmt.
Och hon började sin rund, sedan hon först
kastat en blick ut i den omätliga öknen, i
hvilken bon stod ensam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
