Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Nej . . ty jag, som förut aldrig var
behag-sjuk, känner nu en verklig förskräckelse vid
tanken på, att denna så grymma och
smärtsamma sjukdom — ack, så förfärligt
smärtsam — äfven röfvat bort den smula utseende
jag hade.”
”Var lugn! Jag har icke sett dig förut,
men han skulle vara bra kinkig, din
trolof-vade, om han icke blir nöjd. Din bleka kind
bar redan fått skära rosor, och dina ögon äro
nu ojemförligt klarare, än då du för åtta dagar
sedan ville ge dig ut.”
”Ack, bvilken lycka att du emotstod mina
galna böner! Det kunde ha kostat mig lifvet,
om de blifvit hörda.”
”Derföre hörde jag dem ej heller. Jag är
van att både bevilja och afslå böner — man
måste vara härdad, då man innehar min plats.”
”Tala nu om honom, goda Leonora! Du
förstår väl att, ehuru du lugnat mig, en
oändlig oro ändå finnes qvar.”
”Må göra — min lilla rapport blir just
lagom att upptaga din otålighet under väntan.”
”Skynda då!”
”När min man erhöll löjtnant Marbins
bref.... Ack, du vet icke, Jeanne-Sofie, hvad
ban är för en präktig karl, min man!”
”Tviflar jag derpå?”
”Det är blott enfalden som föreställer sig
det en kapellpredikant är en obetydlighet, der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
