Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och den stackars löjtnanten, ensam med sin
längtan och sina griller, kunde ge sig af att
möta dig. Men tänk dig hans . . .”
”Tyst, tyst — min sällhet förtager mig
andedrägten. Om tre timmar . . .”
”Nu, mina raska bussar”, sade Leonora, i
det hon vände sig om, ”sätta vi åter i gång:
hemma väntar ärtkitteln och fläskbogen.^
Då Jeanne-Sofie för sista gången uppsteg
i ruffpalankinen, darrade hennes hjerta af
omätlig rörelse. När hon för sista gången steg
dernr, var det vid dörren till det hii3, som
herbergerade hennes make.
14.
Trettio solars ljus.
Skymningen sänkte sig sakta öfver jorden.
I famnen på en liten däld och djupt sluten
till dess moderliga barm låg kapellboställets
lilla rödmålade byggning med tre fönster i rad.
Dälden, som sjelf var ömt sluten intill
bergets moderliga barm, hade midt i sjelfva
vintern ett verkligt hänförande behag.
Man visste just ej så noga hvarföre detta
var händelsen, men det säkra är att ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
