Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hnfvuden, hvilka tätt och förtroligt lutade sig
tillsammans i en fönsterfördjupning.
”Åb, nej, på dig är han icke svartsjuk ...
Tala, älskade Jeanne-Sofie, ty att ha suttit här
en hel dag och väntat — du förstår?”
Jeanne-Sofie tryckte sin väns hand.
”Kära du, har han gått så der af och an,
ut och in oupphörligt?”
”Oupphörligt. Och hans feber ger sig
icke förrän detta konvenansbesök blifvit
af-lagdt.”
Jeanne-Sofie suckade.
”Nej, sucka icke för min skull! Det är
väl sant, att mitt husliga lif är blekare än
månskenet, men det är på långt när icke
olyckligt. Hans misstänksamhet kommer ju
från en känsla, hvars våldsamhet jag kan
bedöma.”
”Han är orimlig, men det är synd om
honom ändå, ty jag fruktar att ingen gnista
i ditt hjerta ännu tändts för honom.”
Violas djupa suck var mer vältalig, än
ett nej.
”Men du är tapper och ädel, min Viola!
Icke en enda tanke, som han ej kunnat se, har
smugit genom din själ.”
”Icke bör du tro mig vara något
helgon .. .”
Om månen kunnat lemna solens värme och
glöd, skulle månen hafva fått skulden för den
^ 7
beta färg, hvilken uppstod på Violas kind,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
