Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyckte hon nu att hon egde rätt att vara så
svag hon ville.
Och visst var hon svag.
Då bon en gång upplyfte sitt ansigte,
kunde månen spegla sig i de stora klara
tårar, som fallit på purpurdynan............
En arm smög sig kring hennes lif.
Men hon vred sig undan.
Var det rätt, var det grannlaga, var det
möjligt att nu, just nu ... nu?
Bröstet var sammanpressadt. Hon måste
ju snyfta, för att ej bli qväfd. Och hvem var
det som hörde dessa snyftningar!
”Du lider då förfärligt? Din roll kostade
dig en oerhörd ansträngning.”
Viola teg.
”Jag var nyss full af tacksamhet och
glädje — nu finner jag mig ej ha anledning
till någondera delen.”
”Var barmhertig, Charles . . lemna mig! I
morgon är det öfver.”
”Lemna dig, på det att du skall ha ostördt
tillfälle att snyfta för hans skull — åb, det
är för mycket! Jag undrar just huru många
hustrur skulle djerfvas framställa en slik bön
till sin make!”
”Hör på”, yttrade den unga qvinnan, och
hennes ögon, i hvilka tårarne ännu dalrade,
upptogo ett uttryck af bitter kränkning, ”tror
du, att jag någonsin kommer att älska en man,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
