Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rycktes mera åt sidan och ett fruntimmer inkom
med denna lätta och obesvärade gång, som
tillhör nära bekanta.
”Prostinnan Hornér. .. Kapten Svabert!”
presenterade värdinnan.
”Hvar i himlens namn”, hviskade Laura, i
det hon lutade sig ned för att ge Viola en
balf omfamning, ”bar du fått tag i denna nya
edition af Verther?”
Viola gaf icke ens med ett tvifvelaktigt
småleende uppmuntran åt skämtet.
Hon ansåg det högst opassande af Laura
att ha kommit fram dermed.
Kaptenen tog genast sin hatt.
”Ett ögonblick ännu, herr kapten!” yttrade
Viola.
”Ser du, min bästa Laura, jag lofvade
kapten Svabert nu nyss, att litet ta hand om
honom här. Emils hus blir, såsom ett redan
bekant, det trefligaste; men dernäst förklarar
jag ert vinna priset, ocb jag utber mig att iå
presentera herr kaptenen i prostgården?”
”Det är afgjordt. Den, som tittar till oss
på tisdagsaftnarne är alltid välkommen. Men
personer, som ha en sådan rekommendation
som herr kaptenen, äro välkomna när som
helst! Min man tänker som jag. Den
andliga öfverheten bör väl, åtminstone för syns
skull, hålla tillsammans.”
I denna genre var kapten Svabert alldeles
bortkommen, hvilket var mindre att undra på,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
