Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det låg endast skämt i Charles* ton.
Han var icke längre svartsjuk: för honom
skulle Viola nu fått emottaga hvem hen
behagade.
”Hvarföre följer du icke med på
spektaklet i afton?” frågade Laura.
”Jag tål icke den fadde gunstlingen herr
Feodor! Det är endast fruntimren som hos
en aktör kunna umbära all talang. För dem
är det nog, att han har ett par vackra, dumma
ögon, stora som tékoppar, och ett par friska
röda kinder, uppblåsta som en trumpetares.”
”Men om du ville gå med oss, Charles”,
invände Viola, ”blefve vi så godt som en
famille i logen.”
”2?n famille?” upprepade Charles, och hans
kinder antogo en rodnad minst lika hög som
han, något orättvist, påstod herr Feodors vara.
”Månne han anar, att kapten Werther
skall med?” tänkte Laura. ”Ack, så väl, om
en gnista svartsjuka ryckte upp honom ur
dyn!”
”Det är så, Charles, att kapten Svabert
just nu gått att skaffa sig den femte biljetten,
och om du toge den sjette, livilket verkligen
skulle göra mig ett nöje. ..”
”Nå, om det roar dig, så följer jag med,
ehuru jag på förhand vet, att jag får gäspa
ofantligt.”
”Tack, Charles, det var riktigt vänligt af
dig!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
