Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre vackra och trefliga rum, hvilka
fordom beboddes af svägerskan fru Laura och
hennes kärleksgudar — kärleksgudarne äro änuu
qvar i sin pension — innehafvas nu af
löjtnant Emil Marbin och hans hustru.
Ingendera hade velat emottaga krigsrådets
anbud af hela våningen.
Nej, de voro alltför kloka att skämma
bort sig. De ville icke ens ha något på stor
fot. Huru skulle det artat sig med
inkomsterna!
”Guskelof” — hade Jeanne-Sofie sagt, då hon
flyttade in i en våning på hela tre rum i file,
utom en apart-kammare i förstugan för Emils
räkning — ”guskelof, detta blir ju riktig ståt!”
Och visst var det en riktig ståt i denna
lilla glada våning, der Jeanne-Sofie stälde allt
så förnuftigt, så väl och tillika prydligt, att
Emil för visso trodde att allting måste ha
kostat dubbelt så mycket som det verkligen
kostade.
Besparingarne voro Jeanne-Sofies högsta
triumf, och derföre trodde äfven Emil att heller
ingen sådan hushållerska fans i hela staden:
icke heller fans det någon sådan hustru eller
en sådan husmor som hon — och nu sist
såsom mor var hon lika oöfverträfllig.
Den gode, hederlige Emil var öfver all
beskrifning lycklig.
Han hade en liten befattning vid tullen,
men den gaf icke mer sysselsättning, än att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
