Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lyckan af att ha en försumlig
kammarjungfru.
Låt oss nu se efter hvad som vållade
Violas dröjsmål, ett högst lyckligt dröjsmål,
emedan det hindrade henne från att blifva ett
föremål för publikens anmärkningar. Hade hon
kommit, skulle hennes loge dragit minst
hälften af salongens uppmärksamhet från den
celebre herr Feodor.
Saken var helt enkelt den att, då Viola
skulle börja kläda sig, hon förgäfves ringde
och ringde om igen på sin kammarjungfru.
Denna omständighet — jungfru Caroline
kunde väl icke vara så långt ur vägen — hade
icke betydt något särdeles, derest icke
toaletten, detta hinder förutan, börjat ovanligt sent.
Först och främst hade det af doktorn
visade brefvet, dernäst kapten Svaberts besök
och slutligen samtalet med den äkta mannen
totalt nedstämt Violas lynne.
Hon hade legat på soffan i
”drömkabinettet7’ och tänkt på den månskensafton, då
hon sista gången såg Severin eller, rättare, då
hon sista gången talade med honom — ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
