Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kammarjungfrur man kunde se — hastigt kom
mspringande och, under de ödmjukaste
bedyranden att hon tagit miste på klockan,
ursäktade sin frånvaro.
”Men huru”, frågade den unga matmodern
med stränghet, ”kan du tillåta dig att gå bort
utan lof, och det vid denna tid till?”
”Jag hade fått bud från min gifta syster,
som blifvit så häftigt sjuk!”
Viola fann väl att flickan nu framförde en
dikt, men då hon på den flämtande
andedräg-ten och de sväfvande osäkra rörelserna såg
att jungfru Carolina sprungit häftigt och att
hon var rädd, tilläde hon blott dessa ord i
en allvarsam ton:
”Låt det vara sista gången du gör dig
skyldig till en sådan försummelse, ty det är
sista gången jag förlåter den!”
Härefter försiggick klädseln i möjligaste
brådska; men brådskan gör att allting går
långsammare.
Carolina fick ännu en gång bannor för
tankspriddhet.
Andtligen var vår hjeltinna — skön som
en morgonstråle — färdig; och nu hastade
hon till vagnen....................................
Charles, som promenerade af och an i sitt
eget rum, hörde då hon gick öfver salongen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
