Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Medan Mal vina gjorde sin kalkyl och
Charles sin — ty han visste nog att freden
skulle bli ofantligt dyrköpt — funnos tvenuc
andra personer, hvilka äfven gjorde upp
kalkyler, sammanhängande med Charles’.
Mag har haft så mycket förtret för hans
skull, elake, att jag icke alls borde ha hållit
dörren öppen!” sade en snäsig röst, den vi
visst förut hört denna afton, ehuru i en annan
tonart.
Det var jungfru Carolina, Violas vackra,
fina kammarjungfru, som öppnade för herr
Feodor med hvilken hon nu stod och språ
kade i förstugan.
”Låt mig för alla onda tungors skull få
husrum i din kammare på fem minuter blott...
Icke kunna vi stå här?”
”1 min kammare — jag, som har
fästman .. . nej, jag tackar!”
”På tro, skön Caroline, är icke du sju
millioner gånger mer förförisk och långt mer
värd än alla dessa efterhängsna damer!”
”Åb, jag är som vår herre skapat mig...
Men han skulle icke narrat mig opp i
klädlogen — nog var herr Feodor söt i kostymen,
det nekar jag inte för, men i alla fall hade
jag ej velat förtreta frun, som är så god.”
”Hör på: du narrar mig väl icke? Du är
så stursk, din lilla satan, att man kan tro dig
om hvad som helst!”
”Jag narras icke: jag följer med truppen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
