Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viola till sin man.
”Jag eger tjugufemtusen riksdaler banko
qvar. Utom min förmyndares iörsorg skulle
jag förmodligen efter ännu ett och ett halft
år egt intet.
Hvilken dårskap vore då större än den,
om jag genom att underteckna den ifråga-
varande förbindelsen förminskade vår sista
ressurs med en så betydlig summa!
På räntan kunna vi ännu lefva, lefva
anständigt.
Jag är nitton år — jag vill icke tillbringa
ett helt lif i fattigdom.
Viola.”
Löjtnant Emil Marbin till sin bror:
”Sedan du gifvit mig ditt handslag —
det jag hoppas du ännu respekterar — på
sanningen af ditt ord, att du genom dessa fyra
tusen banko gör dig den farliga qvinnan för
evigt qvitt, har jag så bedrifvit saken, att jag
får gubben Livelii och Lars Mauritz1 borgen.
Vi tre stå således en för alla och alla för en.
Kanske har jag icke handlat rätt hvarken
mot dem eller mot mig sjelf, men det får bli
dervid, såvida du nu icke blott med ånger,
utan med allvarliga föresatser återvänder till
din englalika hustru och de pligter, som du
har mot henne.
Emil.n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
