Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
manlig slägting belsar sin nnga vackra kusin
eller något ditåt.
Ehvad benämning belsningen kunde få,
var den dock för Viola ny. För ett år sedan
bade ban knappt vågat vidröra hennes hand.
”Sådant välde”, tänkte hon, ”hafva
nyckerna: de bota allting. Man är ej längre
blyg, när man icke besväras af hemlig oro ...
Men, guskelof, jag blir icke mindre vänskaplig
jag! Och min sjukling är icke så oäfven heller.”
Vi behöfva väl ej erinra, att dessa tankar
knappt upptogo en sekund.
Också hade krigsrådet icke väl hunnit
sluta sina handkyssningar, innan Viola fattade
hans arm och med ett skalkaktigt leende
yttrade:
”Lilla pupillen har företrädet: jag afstår
intet åt dig, Jeanne-Sofie — du får träffa
förmyndaren hvar dag!”
”Det får fru Marbin också bereda sig på:
jag har denna gång icke kommit ned för
affärers skull, utan för att roa mig och skall,
i trots deraf att vår stad hvarken har
bruns-eller badinrättningar, vända upp och ned på
den en smula.”
”Kors, vi glömma att presentera kaptenen!”
erinrade värdinnan.
”Kära Jeanne-Sofie, du vet att kapten
Sva-bert tillhör mig ... Seså, nu springer hon sin
väg. Det blir då så mycket säkrare jag som
för min f. d. förmyndare får presentera min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
