Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den unga qvinnan lyssnade liksom hon
hört en känd ton i fjerran.
”Se, till exempel, på min gamle Nicke!
Vi hade knappt kommit ur vagnen förrän han
begaf sig till sin Olenas graf, icke gråtande
af sorg, utan af glädje att återfinna den torfva,
under hvilken hans dyrbaraste goda i lifvet nu
h vilar.”
”Ja, det är en poetisk anda i den käre
gamle Nickes tillgifvenhet, i hela hans hjerta.
Den goda själen — hvad det skall bli roligt
att få återse honom . .. Men för att återkomma
till kapten Svaberis döda brud, så . .. Dock
nu förråder jag en liten hemlighet.”
Viola hade genast åter till hands sin
skalk-aktiga min.
”Mitt herrskap”, ropade Emil, ”bordet är
serveradt — potatisen och filbunkarne kallna!"
”Pösmunkarne var det, du enfaldige
hof-mästare!” rättade Jeanne-Sofie.
”Kom, kom!” sade Severin, i det han tog
Violas hand och snabbt ilade med henne öfver
gräsplanen.
Severin var nu trettiosju och ett halft år —
hur mången skulle ej velat se så ung ut vid
tjugusju år!
Och ändå fans i hela hans väsende ej det
allra minsta, som stötte på tillgjordhet eller
tillskrufning, ej det minsta, som icke syntes
vara på sin plats.
JJan var allvarsam, ung, god, glad, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
