Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”På sådant sätt blir ju till slut cn nyck
ingenting!”
”Kan en nyck vara ärnad till något annat?
Jag bar på det bär året haft minst tre eller
fyra, och alltid för enkor?
”Ser man!”
”Dessa nycker äro uppfriskande för sinnet,
ty umgänget med bildade fruntimmer är alltid
uppfriskande, se’n man en gång vant sig
der-vid. Men ännu har jag ej haft cn enda nyck,
som hotat att öfvergå till en vådlig nyck,
bvil-ket vill säga helt annat.”
Hade väl Viola någonsin — hon trodde
det åtminstone icke — varit så lycklig som
i denna stund!
Hon hade på ett grannlaga sätt blifvit
tryggad, och ändå märktes ingenting farligt:
allt var lugnt och ljuft omkring henne.
”Att nu komma tillbaka till min nyck”,
sade hon hastigt (hon ville visa hvad välde
bon hade öfver sig), ”kan jag säga att den
har mycken likhet med herr krigsrådets, blott
med den skilnad att jag emottager, i stället
att gifva, och att hvad jag gifver, egentligen
taladt, endast är lite sjukvård åt min stackars
sjukling.”
’Vi äro således nu vid den stora
fantasisorgen?”
”Alldeles. Han lärer aldrig älskat sin
fästmö särdeles högt i lifstiden, men nu efteråt
ser han i henne en fullkomlighet, som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
