Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det blir, när löjtnanten, den galningen, får
besked på att dufvan inte längre sitter hemma
ocb väntar honom. Herr krigsrådet skall veta
att det löfte, han gaf bror sin, var bara puder.
Jungfrun, som talte med trädgårdsmästarn
sade att hon sjelf hört honom och hennes nåd
krusmynta skratta åt en sådan enfaldighet.
Men hennes nåd, bevars, skrattade bara för
syns skull — hon visste nog att hon ärnade
ge löjtnanten på båten, se’n der inte vidare
var något att plocka!”
”Det var en förfärlig väfnad af
gemenbeter. . . Men lemna allt detta!”
”Det är då något annat husbond vill?”
”Ja, jag ger dig i kommission, min gamle
hedersgubbe, att furnera huset på ett sådant
sätt, att vår lilla snälla husmor icke finner sig
i förlägenhet, då hon nu haft godheten åtaga
sig att blifva värdinna vid mitt bord! Du har
väl ännu i hufvudet dina gamla
hofmästare-åligganden?”
”Ja, det kan husbond sätta sig på, och
han kan vara ganska utan fruktan! Fast vi
nu lefvat på oregal ungkarlsfot, så kan jag
nog göra allting regalt igen . .. Ska vi se
mycket folk?”
”Det förstås! Jag ärnar nu återbetala alla
de artigheter, som jag fordom uppburit. Under
de två månader, vi bli nere, vill jag att hela
staden skall tala om min gästfrihet.”
”Nå-nå, herr krigsrådet har råd till det:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
