Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt bjerta, om de misstänkt, om de fruktat
att deras egen bristande vilja hindrat dem från
att verka det verk, som ålegat dem.”
Viola satt darrande. En så sträng och
mild domare kunde ej annat än nå det mål,
som han föresatt sig.
Hon höjde långsamt sina ögon.
Det var väl knappt möjligt, att han kunnat
mena sig sjelf.
Detta fullkomliga lugn, denna ömma,
väu-fasta och broderliga blick — hvilken
fullkomlig seger han måste ha vunnit ... Och dock
lefde bestämdt något qvar af det förgångna.
”Jag”, sade hon och vågade blicka in i
lians själfulla ögon, ”jag ville gerna likna dessa
qvinnor, som herr krigsrådet framställer —
och jag skall likna dem! Redan i morgon
skrifver jag till Charles.”
”Och som det är svårt för mannen ait
taga allt af hustrun, särdeles under
närvarande förhållande, så säg honom att, när han
så behöfver, jag erbjuder mig att blifva hans
bankir! Framdeles får man väl se hur vi
kunna ställa uppgörelsen, då han antingen
till-trädt Frosby eller på annat sätt reglerat sina
enskilda saker.”
”Herr krigsråd, jag skulle vilja säga hvad
jag tänker, men jag tror det är bäst att icke
säga något!”
”Ah, min fru, kom då ihåg, att jag är
husets bomme d’affaires! Hvad i öfrigt den inre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
