Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Men jag tror det, jag, ty i dag är jag
just i ett sådant lynne, som öfverensstämmer
med herr kaptenens: jag är helt och hållet
melankoli och har minsann ej lust att storma
himlafästet.”
”Och ändå hade fru Marbin ett sällskap,
som jag vet är högt värderadt!”
”Ja, gubevars, men det hindrar icke att
min homme d’affaires uttråkat mig. Ack, hvad
trassel och bråk! Jag är just icke af dem,
som taga bekymren alltför hårdt, men man
har sina stunder, och gud vet” — Viola suckade
både djupt och andäktigt — ”de kunna vara
tunga nog.”
Kaptenen visste nu mer än tillräckligt om
husets ställning för att begripa hvartåt den
unga frun syftade. Men livad han deremot
icke begrep, var att hon med flit häntydde
på ämnen, hvilka hon hittills sorgfälligt sökt
undvika.
Då Viola antog denna ton — och måhända
hade hon utan att tänka derpå haft kaptenen
till en liten ”förströelse” — så kunde hon
vara lika vänskaplig och förtrolig som hon
förut varit mot den mjeltsjuke mannen, meu
ändå undvika ¿«¿ slags förtrolighet, som
funnits vid gårdagspromenaden.
Kaptenen åter — begåfvad; såsom man
vet, med höga tankar om sig sjelf — ansåg
att detta vidrörande af enskilda förhållaudeu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
