Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jag känner, herr kapten, att det i dag
icke är godt att tala om mig. Tala i stället
om era egna lidanden — tala om er fästmö!
Lycklig hon, som så sörjes: herr kaptenen
blir henne icke otrogen ens’ i minnet.”
”Dyra Mina, oförlikneliga varelse!” sade
kaptenen liksom i tankarne ... ”Kanske höll
jag dig så dyrbar isynnerhet derföre, .att du
var den enda qvinna, som dittills sökt förstå
mig... O, hvad det är Ijuft att vara förstådd,
att kunna uttrycka sina känslor, utan att väcka
antipatier! Jag var alltid en ensling i lifvet,
men mitt bjerta, som kanske egde och ännu
eger någon stolthet, förstod att umbära...”
”.. . intills berr kaptenen lärde känna sin
Mina?” .. •
”Långt derefter: hela lifvet igenom, intills
detta nu, och hela lifvet härefter ifrån detta
nu!” ’ ♦ . ^ ’ i
”Ja, men när man öfverlcfvat det värsta,
är det väl ändå en tröst att. kunna säga till
sig sjelf: Det svåraste har passerat!”
”Jag har aldrig i yttrat mig så, ty hvarje
dag har sitt lidande, och* ibland är den
efterföljande bittrare än ‘den förgångna.”
”Förstås: genom saknaden. Men sjeliva
slaget, det käns blott en gång.”
”Jag hoppas det. Men hvad vet dock
menniskan? Ingenting, o, ingenting, utom det
att, när hon under vandringen i öknen kommer
till en grönskande oas, hon bönfaller att icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
