Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slutat att icke ta emot ens min forne
förmyndares besök, utom vid några särskilda
affärstillfällen eller i sällskap med andra, jag
icke heller...”
Den stackars kaptenen led en våldsam
sinnesskakning vid tanken att komma ut i
öknen än en gång, men derjemte var det en
innerlig tillfredsställelse i detta lidande. Han
kunde ej annat, än högeligen gilla den unga
fruns stränga principer.
”Om”, sade han, rjag ändå kunde vara
säker att icke mista min plats i er vänskap?
Om jag ännu egde det hoppet, att ni med
barmhertighet ville tänka på den öfvergifne,
som ensam går sin väg fram?”
”Jo, var säker, kapten Svabert, att min
vänskap, en gång förvärfvad, icke lätt
förbytes i likgiltighet!”
Kaptenens ögon började stråla.
”Jag säger dock öppet — nå, det är
jag full öfvertygadj om att herr kaptenen vet —
att jag aldrig skulle tagit denna förtroliga
ton med någon annan än den, om bvilken
jag kände mig förvissad att han vore ur stånd
att missförstå mig.”
”Min fru” — hans röst blef märkbart
sväf-vande — ”0, min fru, hvarpå»,syftar ni nu?”
”På ingenting mer eller mindre, än det
jag säger. Blott en sinnessjuk och
lefnads-trött man som ni, en man helt och hållet
uppfyld af den bild, han dyrkat i lifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
