Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jag är djup rörd, min frn, af detta
bevis på er högsinthet.”
”Men lemna mig nu! Jag bar behof af
vara ensam. När vi träffas härnäst, blir det
säkert solsken.”
”Gifve gud det, ty för sjukliogen är solen
af dubbelt gagn.”
”Och herr kaptenen går utan ledsnad, är
icke stött och anser sig icke tillbakasatt?”
”Huru skulle jag, obetydliga menniska,
våga vara stött — måste jag icke egna en
vördnadsfall beundran åt hela ert förhållande.
••
Ar jag icke dessutom född att lida och
för-saka... Farväl, min fru!”
”Farväl, min käre kapten ... Men gå nu
icke till öfverdrift! Om jag ej vågar ta emot
besök hvar dag, vågar jag dock emottaga ett
par gånger i veckan.”
”Ack, jag törs då?”
Ett vänligt ögonkast blef värdinnans svar.
Kapten Leopold Svabert försvann, i
hemlig, men salig förtjusning.
”Jag önskar”, sade den unga qvinnan till
sig sjelf, ”att jag icke måtte ha begått en af
mina gamla obetänksamheter, då jag så der
öfverlemnat mig åt nöjet att ta band om den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
