Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
band genom det vackra kastanjebruna båret,
såg man rynkor på hans ögonbryn och en
orolig eld i ögonen.
”Men, herr krigsråd, han är ju så olycklig!”
”Skall ni då blottställa er för hvar dåre,
som råkar blicka för djupt i era ögon? Hvad
skola menniskorna icke allt säga om så
ovanliga gustbevis!”
Viola fick nu i sin tur karmosin på kinden.
”Jag försäkrar” sade hon, ”att jag icke
tror det en enda menniska haft någon elak
anmärkning mot kaptenen! Alla se att han
be-höfver en smula ädelmod af den, som han
vänder sig till,”
”Bör jag förstå detta i den mening att ni
icke alls ärnar öfverge er en gång fattade
metod.”
Det var just ingen ödmjukt bedjande
mildhet i den röst, som yttrade detta — snarare
röjde den en viss tillit att bli hörd.
Violas hjerta flög som en jägtad fågels.
Hon visste icke om hon skulle omtala att
hon redan haft en allvarsam förklaring med
kaptenen.
Hon visste icke ens om det var en klok
rådgifvare eller en svartsjuk rival som manade
godt för hennes sjukling.
I första egenskapen trodde hon att
krigsrådet hade orätt. I den senare hade han på
visst sätt rätt, ty svartsjukan har nästan
alltid rätt. Men desto noggrannare måste hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
