Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och förfriskningar — bar långt ut till sjöa
under jubel, sång och glädje.
Det andra egde rum i hans egen
trädgård, och det kom icke ens i fråga att
uppskjutas, fastän man fått återbud från fru
Charles Marbin.
Vid båda dessa tillfällen var Violas
drömkabinett, vittne till en hel mängd tårar.
Aldrig kunde hon väl gråta för dessa
hyggliga menoiskor, som glada och trefliga
icke stannade hemma ai någon orsak.
Allt detta känna vi icke.
Men vi känna att det fans ett föremål,
mot hvilket hennes inre uppror utbröt. Och
det föremål, som fick svida för allt det onda,
den unga qvinnan gjorde sig sjelf, det var vår
gode kapten, hviken aldrig varit så stött, så
sårad, så tillbakasatt, så öfver all beskrifning
lidande, men detta oaktadt aldrig känt sig
mera benägen till undergifvenhet.
Det är för innerligen ledsamt att äfven
de ädelmodigaste och ömsintaste qvinnor skola
ha benägenhet att tyrannisera dem, som de veta
älska sig, men dem de sjelfra älska med
stor måttlighet.
De skulle dock, dessa ömma och milda
varelser, bli mycket förvånade, om de sjelfva
begrepe sin elakhet.
De äro så vänskapsfulla, så välmenande,
så uppriktiga och oförslälli58n>nia mot dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
