Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
backen på att den satans löjtnanten gjort
henne nya förtretligheter igen.”
”Frun lilla, sätt opp hufvudet och se bit
en smula, så berättar jag väl en liten historia
från vårt ungkarlslif. Var så gunstig och
smaka på en bit — det är intet just så
ledsamt. Vi ha en vacker grefvinna, vi, sora vi
ä’ mjuka tjenare för deroppe i Stockholm.”
Viola var redan så röd att hon ej kunde
bli rödare, och så förtörnad, förorättad,
förnärmad och förtviflad var hon derjemte, att
hon i detta ögonblick icke brydde sig om, i
fall de deruppe i Stockholm haft tio grefvinnor.
”1 dag”, sade hon, utan att ens upplyfta
hufvudet, ”är jag ur stånd att ha roligt, och
derföre skall jag ej höra något, som är att le
åt. Vore det annat, hade du, bjertegoda själ,
ej velat omtala det.”
”Minsann är icke det rena dagsens
sanningen! Och som jag bar så godt förstånd
som någon, skall jag spara min historia till
en annan gång och se om blommorna på
ven-stra rabatten. Jag vet nog jag hur godt det är
ibland att sitta i all sköns ro med sina
tankefunderingar.”
”Käre Nicke, om du ändå visste hur
mycket jag håller af dig — du är hela det gamla
för mig. Ack, jag håller grufligt af dig!”
”Ts, kära fru — vi må inte vada i den
snön, som föll i fjol! En får stå emot både
hårdt och mjukt i denna leda verld, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
