Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dens kyss, fälde sjalen, insvepte sig i den
och steg npp för att helsa*
Det blef en helsning full af tvång, men
icke minsta tecken till huld förvirring låg i
den.
Dertill hade hon haft alltför många skäl
att lyckönska sig under den förflutna veckan.
”Ni är bedröfvad i dag, min fru —
tillåter ni mig att dela er sorg?”
Han satte sig bredvid henne.
”Jag tror icke”, sade hon temligen kallt,
”att jag bör njuta af någons deltagande.’1
”1 fall ni har anledning att misstro mitt,
så erkänner jag att ni gör rättast i att
förskjuta det.”
Hans röst var låg, osäker, alltför farlig.
”Min man vill icke komma hem. Han..
han ärnar . . .”
Viola måste afbryta — det Håg någonting
tryckande i både luften och grannskapet.
”Hvad ärnar han då företaga?’1
”Jag hade tänkt att det bref, jag erhöll
till svar, skulle blifva sådant att jag kunde
hafva visat det; men .. detta bref är fullt af
skymf och . ..”
”Huru liar ni för blott en sekund kunnat
tro att jag skulle vilja, att jag skulle förmå
läsa hvad som vore skymfligt eller smärtande
för er? Nej, ni är en alltför ädel ocli stolt
qvinna att icke behålla för er ensam de grymma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
