Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Violas ögon lyste af en stolt barm.
”1 fall ni ej är det, hvarföre då denna
försigtighet, som innefattar någonting värre än
rädsla?”
”Och b vad då?”
”Ett djupt och oförlåtligt misstroende ...
men buru kan ni bafva misstroende till mig,
som ... O, Viola!”
Hon lyssnade och tjustes.
Viola... det var längesedan hon hörde
denna klang i sitt namn.
Det låg en trollformel deri, och
förtrollningen började genast verka.
”Nej, jag har intet misstroende — vet jag
icke att det vore ovärdigt! Vet jag icke att
jag ensam med er kan vara så trygg, att jag
icke vore tryggare, i fall den man, som
ovärdigt öfverlemnar mig åt mig sjelf, skyddade
mig som han borde.”
”Sådan, ack, just sådan, ville jag se er,
ty sådan är ni värdig allt det outsägliga, jag
lidit för er .. . Se icke åter med rädsla upp!
Fattar ni icke att, sedan jag i halftannat år
kämpat, jag ändtligen vunnit en sådan seger
öfver mig sjelf, att jag vågat komma hit for
att trösta, skydda och glädja er?”
”Det skulle då ha varit derföre?”
Hur hastigt Viola än sänkte sina ögon, träng
de dock strålarne igenom.
”Endast derföre? Jag hade strängt pröfvat
mig, och jag sade till mig sjelf: Hon har lidit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
