Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjuk rival. Nu är makens vård försvunnen,
och ni står ensamt under . . .”
”För guds skull ingenting mer!”
”Och hvarföre skulle jag ej säga, att ni
nu ensamt står under mitt! Vet ni ej att det
ansvar, jag sålunda åtager mig, är ett bättre
hägn för er, än den äkta mannens svartsjuka.7’
”Jag tror på hela sanningen af dessa ord,
och jag försmår att neka dertill — jag
försmår till och med att neka det jag känner
mig säll och tacksam för det de blifvit
utsagda.”
I detta ögonblick stannade bägge på samma
gång. De sågo på hvarandra med blickar,
som egde ett obeskrifligt uttryck af det
högsta, det renaste i kärleken. Icke en enda
gnista af jordisk passion flammade i dera.
”Dessa stunder”, sade Viola sakta, ”måste
komma sparsamt!”
”Men sparsamheten får icke gå till
öfver-drift... Se, hvad har du att beklaga dig
öfver — vågar jag ens ta din liand!”
”Detta du förbjuder jag bestämdt, jag
känner att det är farligt.”
”Det var också orätt af mig att begagna
det. IIvad behöfver jag annat än det du, som
står i ögat!”
Viola vände sig till hälften bort.
”Gå nu . . gå! Jag känner mig så
upprörd, så förvirrad — jag kan ej se på någon.”
”Men...”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
