Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Något var det emellertid som kaptenen ej
kunde hindra, men det var just detta som
Severins grannlagenhet och klokhet i det
längsta förbjöd, nemligen brefvexling.
Ett bref kunde tappas och uppfångas. Bref
vore kontraband, särdeles så länge han och
Viola befunne sig så nära hvarandra som nu.
Men emellertid gingo dagarne om. Bäst
det var, komme väl Emil tillbaka i sällskap
med den äkta mannen, och sedan hade Viola
sina pligter på det hållet, pligter, hvilka hon
troget, med finhet och förstånd borde
uppfylla, ty ju värdigare hon uppförde sig i sin
svåra belägenhet, desto mera måste han
tillbedja henne.
Vi vilja icke nämna något om de vänliga
känslor, som Severin hyste mot kaptenen för
hans visade tjenstaktighet.
Slutligen misstänkte han att kaptenen hade
Violas egen tillåtelse att officiera som hennes
förkläde, en misstanke, bvari gubben Livelius
skrattande instämde, ty han fann sig nu så
godt som öfverflödig.
Ack, hvad Viola emellertid var långt ifrån
att förtjena en sådan förebråelse!
Hon gaf kapten Svabert mer än ofta de
allra onådigaste och suraste miner, som någon
duenna ännu fått. Men kaptenen smålog
endast och visade med mycken grace sina stora
hvita tänder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
