Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jeanne-Sofie — der åtminstone måtte väl
finnas utväg att vexla ett par lugnande ord.
De båda unga fruarna sutto med sina
arbeten i trädgården.
Kaptenen bade visst genom någon särskilt
händelse blifvit uppehållen, ty ännu var han
icke anländ.
Jeanne Sofie, som noga, dag efter dag,
granskat Severins sätt, hade icke upptäckt det
ringaste, som kunnat väcka hennes bekymmer.
Hans välde öfver sig sjelf var
utomordentligt, och derföre vågade hon icke misstänka
någon biafsigt, då han nu, i det han kom ner
till fruntimren, helt obesväradt sade:
rMin bästa fru Jeaune-Sofie, tillåt mig att
på en halftimma få beröfva er er väninnas
sällskap — jag har några ord att säga henne
enskilt, i fali hon vill visa mig den äran att
taga min arm.71
Viola uppsteg, glödande som kamelian, med
hvilken hon lekte. Men utan yttre tecken till
någon besvärande oro — ehuru gud skall veta
att den fans — lade hon sin band på
krigsrådets arm.
Jeanne-Sofie hade icke kunnat undgå att
se Violas rodnad, men hon tänkte dervid:
’’Stackars barn, hennes minne råkade in
på det gamla!77
Jeanne-Sofie visste icke att det numera fans
ett nytt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
