Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
min grannlagenhet icke är så stor som du
hade haft rätt att fordra!”
(Gud vet oin Viola, der hon satt strålande
och blomstrande och full af aningar, icke tänkte
att hon kunnat vara belåten med mindre!)
”Under de sista tre månaderna har ingen
dag gått förbi, på hvilken jag ej otaliga
gånger i tankarne varit sysselsatt med detta bref.
Jag borde således hafva ett mera än
fullständigt koncept. Men jag har glömt allt hvad
jag förut tänkt, och isynnerhet har jag glömt
att brefvet borde vara mera i ceremoni-stil.
Jag eger knappt en riktigt redig tanke:
känslorna vilja ensamma rå om mig.
Så får det dock icke vara. Detta
budskap är af allvarlig vigt: det bör icke ega
det felet att besticka ditt varma och ädla
hjerta...
Men innan jag skrifver ett ord vidare, så
låtom oss gemensamt — jag vet att du
liksom jag gjort det långt förut — ur våra
själars innersta djup prisa och tacka Gud för
det att vi utan ånger, utan smärtfulla
hågkomster, utan förebråelse kunna blicka tillbaka på
det förflutna!
O, pris vare äfven dig att vår sällhet nu
kan blifva gränslös!
Jag är nästan öfvertygad att jag aldrig
hade känt mig fullkomligt lycklig med den
qvinna, som jag haft minsta förebråelse att
göra. Ja, min orättvisa är i detta hänseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
