Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att stelna och förkunnade att du frivilligt skulle
tillhöra en annan.”
”För himlens skull, låt oss söka glömma
denna rysliga mellantid . .. Men säg mig, min
dyre Severin, om du kan hafva fullt förtroende
till en qvinna, som, utan att vara lättsinnig,
likväl varit obetänksam ända till brottslighet —
ty det var brottsligt, framför allt onaturligt,
att under ett missförstådt bjeltemod offra både
din och min lefnadssällhet?”
”Allt detsamma har äfven jag tänkt. Och
utan tvifvel var mitt lidande störst, emedan
jag trodde att du aldrig kunnat handla så
som du gjorde, i fall du älskat så som jag.”
”Nej, nu börjar du visst improvisera
lidanden?” menade Viola med hela sin forna
förtrollande skalkaktighet. ”Jag tror icke att jag
gaf dig synnerligt stort skäl att betvifla mina
känslor?”
”Barn, du stjäl bort mitt förnuft med denna
blick ... ja, det var just den blicken — nu
känner jag igen den — som först väckte mig
till lif.”
”Menar du den der första förmiddagen,
när jag uppvaktade min vördnadsvärde
förmyndare och du beslöt dig att utgifva den
intressanta dagordningen: Ingenting lé . .
”Tyst, tyst, nu glömmer du all respekt,
min pupill... O, himlens under, hur jag
sedan både skrattat och gråtit vid minnet af
denna både lyckliga och plågsamma tid, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
