Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga lycksalighet. . . Ack, detta poetiska lilla
sommarhem! . . Du vet icke lniru hvarje plats
blifvit helgad åt dig: ’Der skall hon sitta’ ..
’Här skall hon hvila’ . . . Ab, kärleken gör
äfven den klokaste man till en tok! Men,
guskelof, ingen mera än du skall se allt detta
tokeri, allt detta afguderi!”
”Hur litet jag likväl anade det högsta !”
hviskade hon.
”An jag då, anade jag det?”
”Men säg: hvad menade du dermed att
blott jag sjelf får veta huru kär du håller
mig? Icke kan du väl numera vara blyg för
att låta verlden ana din kärlek?”
”Ana den må den gerna. Verlden förstår
nog att en man, som så länge hyllat
ungkarls-lifvet, icke gift sig utan af verklig kärlek.
Men jag vill ej att den skall se något af detta
ljufva himmelska lif, som bör förblifva ett
mysterium mellan de tvänne, som utbytt sin tro
och sina hjertan.”
Hon såg på honom med ett frågtecken i
blicken.
”Jag älskar dig så högt, så gränslöst, min
Viola, att mig tycks det våra känslor skulle
profaneras, om vi gåfve den minsta yttring
deraf till pris åt andras blickar. I
främmandes närvaro skulle jag aldrig vara i stånd att
gifva dig den minsta smekning. Jag tror
knappast att jag törs fatta din hand, ty man
skall begripa att jag då trycker den i min.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
