Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andra kapitlet.
Första Takten.
Den dofva stiltje, som gjort kuttern och
den franska skonerten till sällskapsbröder, hade
redan vid eftermiddagens början blifvit
fördelad genom några friska vindfång, hvilka, i
det de rensade luften, ånyo, ehuru lindrigt,
fyllde de slappa segelklutarne.
Inom några timmar hade båda fartygen
förlorat hvarandra ur sigte.
Det var nu i qvällningen. Solen hade
redan gått ned öfver de ännu i fjerran synliga
skottska höglands-fjällarne och sjunkit i en
bädd af blodröda moln, här och der
genombrutna af en i violett och azur skiftande
spets-väfnad, på hvilken de mest fantastiska figurer
tycktes dansa af och an.
“Det är icke värdt att du tar in drifseglet
ännu, Halvar!“ yttrade kapten Holgersen, i
det han, tagande pipan ur munnen, riktade sin
blick på molnspelet. “Solen spår både så och
så. Skulle han längre fram på vakten springa
vestlig, så ha vi en körare, och då kan du
purra ut mig.“
“Skall ske, kapten!4*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
