Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stötte emot en person, som med sakta röst
frågade: “Är det kapten sjelf?“
“Aha, är det du, Halvar! Det tycks som
om skutan nu vore vår.“
“Ja, kapten, men dyrt är hon köpt:
Rasmus och Tönne ligga bredvid de andra...
jag ville önska jag låge der med!“
“Vi ha annat att göra än filosofera — det
kan du roa dig med sed^n. Fort till arbete...
Men hvad i helvete är det för en byting?“
Knappt hade denna fråga undfallit den
vilde kaptenen, då en omkring tretton år
gammal gosse, som nyss omfamnat Halvars knän,
reste sig upp och, med en fattning öfver sin
ålder och’ långt öfver hvad man kunde vänta
i den belägenhet, hvari han befann sig,
nalkades den person, som här hade makt öfver
lif och död.
“Hörde du till besättningen, pojke?“
frågade Holgersen med en röst ej särdeles egnad
att ingifva förtroende, än mindre hopp.
“Nej, herre, jag är här som passagerare.
Min far, som sjuknat i Nantes, der vi bott flera
år, reser nu med mig och min stackars
döf-stumme bror hem till vårt land. Vi äro icke
fransmän: vi äro svenskar — ni är norrman...
vi äro era bröder... skona oss! Min far har
mycket pengar: han skall betala hvad ni begär
för vår lösen. Men för guds barmhertighet
släpp mig in i kajutan! Min far, som under
resan blifvit allt sämre och sämre, är kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
