Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjelp af perterna, långs utefter rån, utan att
betänka faran af lyktskenet, och skulle just
fatta tag i toppläntan, då han upptäcktes af
sin förföljare.
Skottet brann af. Fartyget gjorde en
vagg-ning mot lä, gossens smärta gestalt sväfvade
ett ögonblick i luften och försvann derefter i
djupet.
“Den gerningen ska stå er dyrt på
domedag, kapten Holgersen!“ sade Halvar, då
segraren, sedan han med lyktan i hand långsamt
granskat hela slagfältet, blek om läpparne och
med några svettdroppar i pannan åter
nalkades kappen.
“Tig... här var ej annat att göra! Om
den olycksfågeln icke lemnat kajutan, så hade
han lefvat ännu. Men han hade sett allt. Han
kunde således icke förblifva bland de lefvande,
så vida jag sjelf ville lefva.“
Halvar gaf intet svar.
“Du vet, du hörde, att dernere finnas ännu
två: de veta intet. Vi bryta upp kajutan och
rädda dem — förstår du, rädda dem — från
sjöröfvare, som öfvermannat fartyget och
mördat besättningen. Då vi skyndade till hjelp,
togo skurkarne till flykten, men de sköto först
ned mina karlar.“
“Åh, herre — j är förskräcklig!“
“Han har mycket pengar, mycket pengar,
och jag för honom till Molde ... Två
menni-skor räddade genom oss — begriper du hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
