Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med det helvete, hvilket jag då led, jag ieke
skulle ha hjerta att låta dig plågas. Derför svär
jag dig vid det enda, som för mig varit sant,
kärleken till dig, att det ej var en qvinna
som pressade dessa tårar ur mina ögon och
gjorde mig till hvad jag blifvit: det var min
far, min egen far, och vi skildes åt
förbannande hvarandra.“
Holgersen dolde ansigtet i sina händer,
ty minnet af dessa rysliga ögonblick var ännu
för honom ett spöke, som ropade i hans öra:
“I den stunden begrofs din bättre menniska:
sedan dess har du lefvat en fördömds lif!“
Med oförställd rörelse betraktade Amelie
sin make. “Arne,“ sade hon, “denna förfärliga
tilldragelse skall du i en lugnare stund
berätta mig. Det gör mig redan godt att kunna
hoppas, hvad jag förut aldrig tänkt, att ett
olyckligt öde, icke din egen onda vilja, stött
dig ut på brottets väg. Men först — ty vårt
samtal måste nu snart sluta: det lider åt
middagen — säg mig om det på jorden ännu för
dig finnes något, för hvars pris du skulle anse
det löna mödan att börja en ny lefnad?“
“Blott ett sådant pris finnes!“
“Menar du“ — hennes röst darrade — “att
söndringen mellan oss upphör?“
Holgersen skakade på hufvudet. “Du är
min hustru, och ingen mensklig makt skulle
förmå mig att betrakta dig annorlunda, om
jag mot dig vore i stånd att åberopa blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
