Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu var det Amelie som skylde sitt af
tårar öfverströmmade ansigte, sakta hviskande:
“Denne syndare är verkligen mäktig af en stor
kärlek, men en förskräcklig kärlek“.......
Samma afton möttes båda makarne i den
stora salen, då aftonbrasan sprakade och
barnen muntert sprungo i kapp med Karo, som
redan blifvit återställd. Men i spisvrån satt
den stumme Will mekaniskt lekande med ett
par stora röda äpplen, som husmodern nyss
under en vänlig smekning gifvit honom.
Längre fram på aftonen syntes i samma
vrå den stackars Will sofvande på golfvet i
gamle Karos famn. De tre små älfvorna, som
redan hoppat sig trötta, hade öfverlemnat Karo
åt Will, och så länge hade denne, sittande på
en pall, sakta klappat och strukit Karos rygg,
att de bägge blifvit liksom magnetiserade och
somnat tillsammans.
“Låt dem vara,“ sade Tekla till Hildur,
som med skälmsk kitslighet ärnade rycka i Wills
ljusa lockar, “ack, låt honom vara, du — han
har ingen mamma, han!“
“Ja, men när Bolla kommer in och dukar,
ska vi väcka honom.“
Och efter den aftonen tiUbragte alltid Will
och Karo, som syntes hafva ingått ett tyst,
men innerligt vänskapsförbund, ett par timmar
i denna förtroliga ställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
