Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Coquette.“ Återigen sprang han i vantena,
förföljd af mördaren, återigen brann skottet af,
och han föll djupt, djupt ned — denna gång
likväl i sömnens armar.
Några stora regndroppar, som nedduggade
på den slumrande gossens ansigte, väckte
honom dock snart. Han reste sig häftigt upp
och såg sig omkring på det vida hafvet.
Sjögången hade lagt sig, en lätt vindkåre
fram-dref nu den endast af den osynlige
styrmannen lotsade båten. Albin behöfde en stund
för att samla sina sinnen, och den
frossbrytning, som skakade hans lemmar, den djupa
fasa, som målade sig på hans ansigte,
förklarade att han blifvit återförd till verkligheten.
Han föll på knä och uppsände en brinnande
bön till den, som är de faderlösas far. Han
återkallade till sin hugsvalelse den sköna
drömmen, och han mindes med hopp och
förtröstan dessa ord, som fadern sagt honom: “Gud
skall icke öfvergifva dig, om du fast tror på
honom!“ Och Albin trodde, ty rådet kom från
den ömmaste fader, och för denne fader
behöfde han ej mera sörja, ty han var lycklig.
För att återlifva de stelnade lemmarne,
fattade han ånyo årorna.
Ehuru han beräknade att, såvida
sjöröf-vare-fartyget styrt samma kurs som då han
lemnade det, han nödvändigt måste vara fle~
ra mil aflägsen ifrån det, vågade han dock
icke låta båten gå fördevind, utan satte den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
