Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ling. Hans fars gamle vän, om han nu funnes
i Sverge, bodde långt från Göteborg — att vända
sig till honom genom annat än bref, vore
således omöjligt. Men bref gå långsamt: den
som skall vänta på svar, måste ha något att
uppehålla sig med, och Albin hade intet, utom
litet småmynt, ty de penningar han erhållit på
sjöröfvarefartyget... hu ... dem kunde han ej
röra! Dessutom: huru ville han väl göra
berättelsen om sin olycka trovärdig, då intet vittne
fanns och han sjelf var bunden genom löftet
till den gamle sjöröfvaren — och huru kunde
han åter i bref eller muntligen ljuga för sin
fars vän?
Albins tankar fördystrades allt mera. Han
erinrade sig det misstroende, styrmannen visat
honom, och hur ung Albin än var, uppreste
sig likväl hans utpräglade sjelfkänsla vid
föreställningen att ännu en gång nödgas rodna för
samma orsak. Hvartill skulle det i alla fall
tjena att uppsöka en man, som varit ärnad till
förmyndare, då nu ingenting fanns att taga
vård om ... “mer än mig sjelf!“ bifogade
Albin i tankame. “Nej,“ sade han straxt
der-efter, och det unga bröstet svällde vid tanken
på huru han alldeles ensam skulle genom tusen
svårigheter arbeta sig fram, “jag är snart
flor-ton år—jag bör ej ligga någon till last: jag
bör kunna ta vård om mig sjelf.“
Vid så unga år har man alltid godt om
förtröstan på egna krafter. Albin tilläde dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
