Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jat komma i jäsning, ögonen sprutade eld, han
vred och slingrade sig som en orm, för att
komma åt att gifva sin motståndare ännu en
påminnelse om sin öfverlägsenhet, men
styrmannens obegripliga vighet tillintetgjorde hans
vidare bemödanden.
“Vill du ha mäster-kyssen, Antony?“
gäckades den öfvermodige äfventyraren — “du vet,
nära halsen .. i sned riktning .. en åttondedels
tum nära nyckelbenet.... Pass på nu, du son
af elden och solen — nu är turen hos mig.“
Och verkligen fick den allt mera retade
An-tony af sin lärjunge en så våldsam stöt på det
an vista stället att han, den spenslige
styrmannen så många gånger öfverlägsen i styrka, var
nära att digna ned. Men en sådan skymf i
besättningens närvaro fordrade glömska af alla
förhållanden: fortare än tanken ombytte den
hämdgirige malayern vapen — nu var det den
förfärliga krisen som blixtrade i hans hand.
Styrmannen gjorde ett hastigt språng åt
sidan, kastade trä-dolken ifrån sig, och innan
malayern hunnit upp honom, befans i hans
högra hand en skönt arbetad milanesisk dolk
med trekantig klinga, hvars etsning i blått och
guld skimrade mot solen.
“Ha, nedrige lymmel, du vill göra leken
till allvar: du vill gifva styng i stället för
stötar! Lägg ned din kål-knif, jag befaller dig
det, och jag vill låta nåd gå för rätt, ty du är
en dugtig sjöman — men, vid helvetes bon in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
