Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Albin bugade sig utan att röra
pennin-garne. ‘fJag tackar så mycket,“ sade han,
“men jag kan icke taga betalning för det jag
räddade den lille hunden: det hade jag gjort,
om ingen bedt mig. Men vill frun“ — han
rodnade och rösten blef darrande — “ge mig
lite för det jag burit hem honom, så... kan
jag äta middag för det.“
Den gamla frun, som under tiden lagt Tibb
på soffdynan, betraktade Albin med en viss
vänlig förvåning. “Du är icke född här, hör
jag — hvarifrån är du, mitt barn?“
“Jag är född nära Stockholm — det är
många år sedan jag var hemma. När jag reste
bort, var jag en rik mans son... nu kommer
jag hem faderlös och fattig och begär blott
arbete.“
“Arma barn — huru ha dina utsigter tagit
denna vändning? Jag frågar icke af gagnlös
nyfikenhet.“ *
Albin förtäljde sin sorgliga historia, med
uteslutande af det han måste förtiga, och den
menniskoälskande qvinnan, en förmögen adlig
enka, blef så rörd af gossens öppna,
oskuldsfulla ansigte och hans bittra olyckor, men
framför allt af hans fasta tro på försynen, att hon
i sitt hjerta beslöt göra mer än en blott
ögonblicklig hjelp.
“Hör du, Greta“ —så föllo fru Wolks ord
— “värm genast upp buljongen och köttet!
Emellertid, min lille vän, kan du gå in i rum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
