Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle nu åstad och efterhöra det omtalta logiet),
roade sig Albin att betrakta taflorna på
väg-garne, och till sin undran fann han hela
långväggen beklädd med porträtter af hundar: det
var den hederliga gummans alla afsomnade
favoriter, jemte Tibb, hvilken satt sist i raden.
Albin smålog. “Den, som så älskar hundar,"
tänkte han, “måste ju ännu mer älska sina
medmenniskor!“
Efter några timmar, dem fru Wolk använde
att taga kännedom om Albins icke blott
bokliga kunskaper, utan äfven hans möjliga
relationer — hvilka dock voro inga, ty Albin hade
funnit lämpligt att förtiga herr Stangerlings
namn, för att icke intrassla sig i förklaringar,
som han ej vågade reda — var hela den lilla,
men för honom så stora affären uppgjord. Och
sedan vår fru åtagit sig att skaffa kapten Ennes’
betyg om Albins upptagande på hans fartyg
ur sjönöd, hvilket var nödvändigt för gossens
ordentliga inskrifning i församlingen, samt
sedan hon hållit en liten hygglig och moderlig
predikan om ondt sällskap, förförelse m. m.,
stod jungfru Greta, med flor öfver bindmössan,
färdig att ledsaga honom till det hus, som nu
skulle blifva hans hem.
“Jag har så mycket i hjertat att jag ej
vet hvad jag skall säga,“ förklarade Albin, då
han förde den ädla gummans hand till sina
läppar, “men mina föräldrar i himlen veta hvad
jag tänker!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
