Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på två fötter kom gående till sin matmor med
hennes redikyl om halsen, brast den ömma
själen i gråt och skänkte Albin en hel
specie-riksdaler, hvilken kom obeskrifligt väl till pass
åt ett par förlista sjömän, som han dagen
der-på träffade.
På höst- och vinter-aftnarne, då fru Wolk
var borta, fick Albin hemta henne för att,
under det jungfru Greta trippade förut med
lanternan, stödja gumman med ena armen och på
den andra bära Tibb. Så, under det Albin på
en gång var flitigt sysselsatt och dock endast
vegeterade, framsmög nära ett helt år, hvars
alla dagar voro sig så lika att vi, med den
teckning vi nu gifvit, sagt allt hvad derom är
att säga. Blott en märklig händelse hade
under detta märkliga år tilldragit sig, nemligen
gamle kapten Stares död. Gubben somnade
stilla in, under det han ännu i tankar ne roade
sig med sina sjöbragder och som vanligt
undrade när han skulle söka upp kamraterna. “Nu
har han funnit dem!“ tänkte Albin, då han
stod vid den gamles stoft. “När skall ja*? finna
någon trogen kamrat i lifvet?"
Fru Märta ärfde hus och rörelse, och
ingen fråga blef om att göra förändring i Albins
lif. Men sjelf tänkte han dess mera derpå, ty
efter gamle kaptenens död intogs han af en
verkligt djup vantrefnad. Var då hm ensam
skapad att alldeles inga äfventyr upplefva —
skulle han bli en landtkrabba, en morsgris
Jungfrutornet I, 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
