Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sextonde kapitlet.
“Menniskans Tilja är hennes himmelrike“.
Tidigt följande morgonen hade unge
Jent-zel fullbordat sin toalett och kastade, icke utan
ett visst välbehag, den sista blicken i sin lilla
spegel. Han var verkligen en utmärkt vacker
yngling, med de klaraste mörkblå ögon, der
hjertats godhet och själens allvar vänligt
parades. Hans växt var icke af det slaget, som
skjutit för fort i höjden, men den var på en
gång smärt, stark och väl proportionerad.
Något egentligt friskt lefnadsmod lästes väl ej,
åtminstone icke nu, i hans blomstrande ansigte,
men beslutsamhet och en stadig vilja tyckte I
man sig redan skönja: han hade i sjelfva öfver- j
gången från barn till yngling träffats af för
djupa sorger att kunna erfara ungdomens
vanliga glädtighet, om han också i vissa fall kände
dess sorglöshet. Det sista så enformigt
förflutna året hade ock bidragit att gifva hans
karakter en viss tung anstrykning, hvilkenhan
instinktmässigt kände icke vara nyttig, men
som likväl ytterligare utvecklade den
sjelfrå-dighets-anda och alltför stora tillit till egen
kraft, som jäste i det unga blodet. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
