Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adertonde kapitlet.
Ett oförmodadt återseende.
Det var en frisk, nästan kall höstmorgon.
Solen, som troligen sken klart på några mils
afstånd, kunde ieke genomtränga, utan blott
gifva en, hvad konstnärerna kalla, varm
rödgul färgton åt de väldiga, af stenkolsrök
bildade molnmassorna, som hvilade öfver den
ofantliga verldsstaden. Endast kupolerna på några
kyrkor, hvilka sträfvat sig upp öfver den
tunga asmosferen, glimmade i full glänsande prakt,
när solstrålarne på dem kastade sitt guld, och
vunno så mycket högre relief af fabrikernas
otaliga skorstenar, hvilka uppstucko sina
kolossala hufvuden med gap oupphörligen
fram-sprutande massor af eld och rök.
Vid den tid, då de trägna invånarne i
denna omätliga myrstack började röra sig,
syntes en yngling, väl och ordentligt klädd i den
svenska sjömansdrägten, promenera framför ett
mindre kokhus vid en af hamnarne. De i
tröj-ärmarne instuckna händerna, de långsamma
stegen och den fundersamma minen, som stod
i så stor motsats till det ungdomligt friska och
blomstrande ansigtet, utvisade påtagligen att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
