Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ja!“ sade Albin och framtog den lilla
skatten, som vaktades af Tibb.
“Det är godt, sir! Du kan nu stoppa ner
dem igen till en annan gång: jag låter för det
mesta de stora barnen betala för de små.“
Albin rodnade väl lätt vid det ädelmodiga
förslaget, men stoltheten makade åt sig för
nödvändigheten, och till sin egen förödmjukelse
kände han sig ganska lycklig öfver den
besynnerliga qvinnans frikostighet.
Efter att hjertligt ha tackat, ärnade han
just aflägsna sig, då han hörde ett häftigt
utbristande oväsende från del af kokhuset, der
han sett de glödande eldbränderna och kolen
från eldstäderna dansa omkring.
“Jag tror det blir allvar af!“ sade han till
sin värdinna.
“Ingenting, sir — barnen roa sig lite! Om
de äro något hårdhändta, så får det passera:
jag tål icke att mina gossar klemas bort, ty
ett blått öga då och då hör till en sjömans
uniform. Jag jagade bort två barn förlidet
år, ett på trettio, som jemrade sig, när det
vaknade upp ur en svimning efter ett slag i
huf-vudet af brand-jernet, det andra (vid din ålder,
sir) blott för det han råkade kapa af ett
finger, när han skulle hugga ved. Nej, sir, jag
vårdar mina barns uppfostran och tål inga
mesar!“
Under den moderliga amasonens tal hade
emellertid oväsendet bland sjömännen tillta-
Jungfrutornet, I. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
