Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sprang upp i hans öga, vittnade nogsamt hvad
som jäste inom honom.
“Kors, är du besatt, din lille tosing — du
är ju bara fjorton år!“
“îlôr på, Bas, om vi skola vara vänner,
så lägg bort sådana ord! Jag vill ej kallas
hvarken en ’liten tosing’ eller en ’fin herre’,
ehuru jag visst tror att jag kan bli det sista.
Ej heller är jag bara fjorton år, eftersom jag
hunnit ett stycke på det femtonde. Dessutom
bör du förstå, Bas, att den, som haft så stora
olyckor som jag, också haft tillfälle mogna
fortare än många andra, som ej veta hvad det
vill säga att ha egt allt och på en gång
förlorat allt“
“Kan så vara,“ svarade Bas eftertänksamt,
“men inte var det just något sundt förstånd i
att du lemnade den hederliga fruns
förmyn-derskap och att du nu inte vill vända tillbaka.“
“Det första var en oförsigtighet, men du
vet icke, du, som i all din dar har arbetat
för dig sjelf, hvad det är att äta nådebröd.
Hvad åter det sista vidkommer, menar du att jag
efter några veckor reser tillbaka med lång
näsa som en tiggare för andra gången? Nej,
förr hoppar jag i Temsen!“
“Och ändå talar du om att du litar på
vår Herres beskydd! Hvad menar du han skall
ha för behag till den som, hellre än att göra
ett firande på stor-modet, vill bli sjelfspilling?“
“Käre Bas,“ sade Albin, rödnande öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
