Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid denna innerliga afskeds-helsning
snyftade Albin sakta. Han såg så väl för sig den
stund, när han, ensam i sin lilla farkost, dref
omkring på Nordsjön, då Flygfisken kom ilande
emot honom och Akilles’ svarta hufvud
upp-stack öfver relingen.
Efter några ögonblicks tystnad återtog
Bas: “Mamma styrman höll på att bli galen.
Nog hade hon pojken kär, det kan ingen annat
säga — också gaf hon honom ett löfte, det
hon riktigt höll och väl håller till sin död,
och det var, att hon inte mera skulle resa
hem till ’pappa niggers land och stjäla eller
köpa nigger’... det välsignade verket uträttade
piltens död. I första sorg-vefvan fick gubben
Ennes igen befälet på hela fjorton dagarne,
men när Akilles en liten tid sofvit godt i den
stora sjömansgrafven, der kanske både du och
jag också få vår bädd, då vaknade mamma
styrman opp en vacker dag så pass, att man
fick veta att hon lefde, och från den stund
strök gubbens god-dar i skrinet: den nye
kajut-vakten menade att han fick husaga tre gånger
i veckan, och groggen och cigarrerna kommo
också på indragning — för det var ett af
hennes nöjen, den djefveln, att pina den
stackars gamle vasen, som inte hade mod i sig
att hålla ett qvinnfolk från lifvet. Se’n Akilles
nu var död och hon blef allt elakare, slog jag
mig i backen på att ge Flygfisken en god dag.
Det gjorde mig innerligt ondt om kapten, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
